-Jag kan inte, jag har inte berättat på evigheter, sa en kille och slängde ned sin kropp i stolen på Kulturmagasinet i Sundsvall ikväll.
-Vad tänker du berätta? Hur många tänker du berätta? svarade jag.
- En, sa han bestämt. En som jag fått av min farmor.
Visst det blev en berättelse, som han fått av sin farmor. Det blev en till berättelse och ytterligare en berättelse innan han klev av scenen. Dessutom ställde han upp på en kortare intervju med lokal-TV:n, i pausen, som var på besök. Han var inte taggad när han kom men på topp när vi sa hejdå till varandra efter kvällens slut. Han heter Wiqtor Ådahl och har berättat många gånger tidigare. Ikväll bjöd han på sin karisma, sin glädje och en enorm berättarlust från scenen. Igen! Det gnutta olust som hade satt klorna i Wiqtor innan kvällens Berättarafton var bortglömd, bortblåst och osynlig när han äntrade scenen.
Jocke var också med ikväll. Han var lugn, samlad och fokuserad när han kom. Jag har en berättelse, sa han. Härligt, svarade jag honom, det är inte möjligt att du har en till? Nej, inte ikväll, men nästa gång, sa Jocke, som var lugn, samlad och fokuserad. Behöver du träna på din berättelse nu en stund? frågade jag. Jocke skakade på huvudet. Det är lugnt, svarade han. Kan du ”De tre rucklarna” sade jag då. Då spände Jocke ögonen i mig och utbrast: Skojar du? Det var den allra första berättelsen jag lärde mig med Ida. Klart jag kan den. Men då kanske du kan ta den då? frågade jag. Ja, men då blir det den långa versionen, svarade han.
När det var Jockes tur att berätta så var han samlad, lugn, fokuserad och glad. Det blev inte ”De tre rucklarna”, men det blev två berättelser och en av dem hade vi inte ens nämnt innan Jocke klev upp på scenen. Jag tar en lite kortare, väste Jocke i mungipan till mig innan han tog in publiken. Samlad, lugn fokuserad, glad och på topp, var Jocke när vi sa hejdå till varandra ikväll.
Jag var glad när jag gick hem ikväll. Glad för ännu en lyckad Berättarkväll, glad för att det finns så härliga ungdomar som vill, och kan, berätta. Glad för berättarlusten som sprider sig och spirar i fler och fler. Jag var också glad för att Jonas var med oss ikväll. Jonas från Skvadern var med i den första berättargruppen där men har ännu inte berättat på offenlig föreställning. Men jag vill, jag har ett driv och jag har längtat efter berättandet, sa Jonas, som ikväll deltog med lyssnarens roll. Jonas ligger i topp på min lista just nu.
När jag gick hem ikväll hade jag berättat om hur min dröm att få ligga på Svensktoppen grusades totalt. Men jag var glad för jag vet att berättandet är toppen!
