Kommentarer till Muntligt vs skriftligt http://ungberattarscen.wordpress.com/2009/03/27/muntligt-vs-skriftligt/ utbildar tonåringar i hela Sverige till berättare Fri, 04 Dec 2009 15:42:26 +0000 http://wordpress.com/ hourly 1 Av: christclaess http://ungberattarscen.wordpress.com/2009/03/27/muntligt-vs-skriftligt/#comment-125 christclaess Mon, 30 Mar 2009 14:03:32 +0000 http://ungberattarscen.wordpress.com/?p=819#comment-125 Tack Ida, bra synpunkter! det här med att tvingas översätta från ett annat språk är en rolig och listig idé som jag vill prova vid tillfälle! Tack Ida, bra synpunkter! det här med att tvingas översätta från ett annat språk är en rolig och listig idé som jag vill prova vid tillfälle!

]]> Av: Ida Junker http://ungberattarscen.wordpress.com/2009/03/27/muntligt-vs-skriftligt/#comment-124 Ida Junker Fri, 27 Mar 2009 16:22:00 +0000 http://ungberattarscen.wordpress.com/?p=819#comment-124 Jag arbetar nästan enbart med traditionella berättelser med de unga. För att undvika att de fastnar i skriftligheten (som ju är ett helt annat sätt att uttrycka sig), så gör jag något av följande: De får berättelsen i text men får bara ha den i ca en halvtimme och de får inte ta hem den. (När jag under mina år som berättarpedagog någon gång gjort misstaget att låta någon ta hem, så har det alltid gett sämre resultat, alltså stjälpt för berättaren istället för hjälpt). De får berättelsen muntligt av mig, och återberättar den direkt. (Det äldsta och mest naturliga sättet att ta över en historia!) Jag uppmanar dem att ta med muntliga berättelser hemifrån, de berättar dem för mig och arbetar sedan vidare på dem. Jag har funderat på att ge dem historier på mp3, men aldrig kommit igång. Ett sätt att kringgå skriftligheten som jag vet vissa berättare använder sig av, är att ge berättelsen i text på ett annat språk, när de ska berätta den på svenska. Ida :-) Jag arbetar nästan enbart med traditionella berättelser med de unga. För att undvika att de fastnar i skriftligheten (som ju är ett helt annat sätt att uttrycka sig), så gör jag något av följande:

De får berättelsen i text men får bara ha den i ca en halvtimme och de får inte ta hem den. (När jag under mina år som berättarpedagog någon gång gjort misstaget att låta någon ta hem, så har det alltid gett sämre resultat, alltså stjälpt för berättaren istället för hjälpt).

De får berättelsen muntligt av mig, och återberättar den direkt. (Det äldsta och mest naturliga sättet att ta över en historia!)

Jag uppmanar dem att ta med muntliga berättelser hemifrån, de berättar dem för mig och arbetar sedan vidare på dem.

Jag har funderat på att ge dem historier på mp3, men aldrig kommit igång. Ett sätt att kringgå skriftligheten som jag vet vissa berättare använder sig av, är att ge berättelsen i text på ett annat språk, när de ska berätta den på svenska.

Ida :-)

]]>