På Stora Torget i Sundsvall samlas flera tusen invånare för att fira nationaldagen tillsammans. Sundsvall bjuder på ett helspäckat program under dagen där ca 500 personer är medverkande av något slag. Muntligt berättande finns på två ställen, i Stadshuset med berättarkavalkad och under invigninsdelen från stora scenen. När nationalsången tonat ut så berättar Wiqtor och Sundsvalls Tidning skriver: ”Efter det stora ballongsläppet mellan Sundsvalls anrika stenhus håller den unge berättaren Viqtor Ådahl ett tal om den svenska lagomheten. Han talar om surströmming och röda stugor, men egentligen handlar berättelsen om ett stort, varmt och bultande hjärta.” ST 090607
Wiqtor återkommer två gånger i programmet från stora scenen under dagen. När Wiqtor var och berättade upp för bestyrelsen, de som ansvarar för arrangemanget av nationaldagen, och Kjell Lönnå, nationaldagens konfrencier blev de så förtjusta i både berättelsen och Wiqtor att de ville ha med honom ännu en gång i programmet.
Det ligger många timmars hårt arbete bakom detta uppträdande. Wiqtor har våndats, övat, ändrat, funderat, stött och blött sin berättelse med mig, med sig själv, sin familj och många andra. Processen har pågått några veckor och det gav ett lyckat resultat med så mycket arbete!
Wiqtor fick en stor fin bukett bestående av blågula blommor med sig hem. Publiksiffran för dagen beräknas vara ca 10 000 lyssnare. Hur det kändes att stå där bredvid Sundsvalls Blåsorkester uppbackad av Kjell Lönnå, det vet bara Wiqtor och det ska han snart berätta om för oss. Till dess får vi hålla till godo med några bilder.










Grattis till bra framträdande och TACK alla runtomkring som peppar! (extra + ++ till Monika!)
Också kan jag bara tillägga att det är himla bra att man får överdriva i berättelser – i det här fallet en underdrivft; Viktor var inte alls ”lagom” 3 kg tung när han föddes utan 4440 gr! Alltså nästan 1,5 kg tyngre än ”lagomt”! Och det har han bara mått bra av…
mamman Annika