Nationaldagsfirandet i Sundsvall växer som ett plommonträd på konstgödsel varje år och verkar bli större och större. Tydligen har det nu blivit så stort att arrangörerna tyckte att man hade råd med en berättare på stora scenen! Kul tycker jag! Speciellt när jag fick förfrågan att vara den som stod på scen.
Ungefär 2 veckor innan uppträdandet bestämde jag mig för vilken historia jag skulle berätta, och med detta fick jag god hjälp av Monica. Det blev en sammanslagning med lite egna tankar om Sverige och ordet lagom, och en historia som finns i Ung Berättarscens arkiv – Det vackraste hjärtat.
Jag fick dela loge med en tenor, där kunde jag dricka ramlösa och se ut över torget minuterna innan jag skulle upp på scen. Jag fick berätta samma sak två gånger på Stora scenen under dagen, och båda gångerna gick bra, kanske gick det ännu bättre den andra gången, då jag inte var lika nervös. Många positiva reaktioner på berättelsen kom efteråt och det känns kul att berättarkonsten funkar på såna här massmöten (runt 10.000 människor!)
/Wiqtor
