Jag måste erkänna en sak. Jag har undervisat folk i hur man skapar sina egna berättelser, muntliga eller skriftliga, i 25 år. Men egentligen har jag aldrig visat hur jag brukar göra själv.
De uppgifter som jag ger till andra tillämpar jag sällan på mig själv. Det behövs det ju en lärare till, och det är det svårt att vara till sig själv.
Hur gör man då på egen hand?
Somliga berättelser kommer bara till en, helt gratis, och är klara i huvudet samtidigt som man får korn på dem. Men när man har ett uppdrag (som man själv eller någon annan har givit en) att göra berättelser på ett visst tema, eller kring en viss plats, då måste man jobba fram dem.
Bland annat därför gjorde vi spökspaningen tillsammans i Åhus. För det är så jag brukar göra på egen hand, när jag forskar fram nya berättelser.
Jag börjar med lära mig så mycket som möjligt om platsen eller temat. Så gjorde vi också i Åhus. Det var hembygdsföreningen S:a Annas gille som kontaktade Rönnowskolan med en förfrågan ifall de unga berättarna var intresserade av att börja guida i gamla Åhus. Vid två träffar fick vi höra de erfarna guiderna berätta några av sina pärlor. Åhus som boplats är äldre än Birka (Stockholm) och det finns en färgstark lokalhistoria fullproppad med legender och sägner. Det var spännande och inspirerande att höra om allt detta.
Sen läste jag också en tjock och utförlig bok om Åhus historia, .
Sen ska informationen och alla fakta sammansmälta i ens egen fantasi. Ett sätt att göra detta är att sova – och drömma – på en speciell plats som utmanar ens normala sinnestillstånd. Det kan vara i ett spökslott, i en båt eller toppen av ett träd. Det behöver egentligen inte vara så dramatiskt – ibland räcker det med att vända sig om i sin egen säng och sova med huvudet på fotändan. Eller ta en lur ute i trädgården eller på stranden.
Så kom det sig att jag föreslog att vi skulle sova över en natt i S:a Annas kapell mitt i Åhus.
