Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Även i år gästades Ljungby Berättarfestival av många unga berättare däribland de tidigare deltagarna, i projektet Ung Berättarscen, Milica Gardasevis och Sibon Kabir. Milica har skrivit en liten rapport om sin upplevelse av årets festival och berättarlägret. Du kan läsa vad hon skriver på Sagomuseets egen blogg.

Sibon och Milica var inbjudna som berättare och vid tretillfällen under den festivalen framträdde de tillsammans med andra unga berättare från Ljungby, Landskrona, Göteborg och Skellefteå. Några av de unga berättarna tog även chansen att delta vid öppna berättartillfällen som  till exempel Berättarfrukosten. Sibon var en av de tävlande i region Kronobergs berättarslam och vann hela tävlingen. Nu ska han vara med i SM i Berättarslam 2011 i Norrköping den 27 augusti och där kommer han att möta bland annat Milica Gardasevic som tävlar för region Mitt. Mer om tävlingen kan du läsa här.

Många nya unga röster har hittat till berättarvärlden. I samband med Ljungby Berättarfestival genomfördes ett Lajv – och Berättarläger för ungdomar från hela Sverige. Det var både mer rutinerade berättare och helt nybörjare med på lägret. Håll utkik efter nya spännande äventyr i berättarvärlden! Det kan du göra här bland annat!

UR-filmen har kommit!

Nu har UR-filmen vi gjorde i våras kommit. I början ser ni Johanna Hellsing på Punkt Medis i Stockholm, som varit en del av Ung Berättarscen och fortfarande driver en berättarscen där. Två tredjedelar in i filmen handlar det om hur Sibon, Aldito, Sanela och Milica gör en föreställning tillsammans med mig Ida på Tullinge bibliotek i Botkyrka. Och hemma-hos hos Sibon!

http://www.ur.se/play/159485?page=1&relatedpage=1&caption=nosubtitle

Kenya del 2

Fredag

Fortfarande utmattade efter den långa gårdagen samlades vi på ”alliance fransais” där festivalen äger rum för en skolföreställning. Mats har tyvärr blivit sjuk under dagen och gick tillbaka till rummet för att vila men jag var en av berättarna på scenen inför tre skolklasser som var på besök. Det var underbara berättelser från Ghiva, Diane, Andrew, Alumbe, alla ackompanjerade av det helt sjukt grymma bandet som jag just nu sitter och lyssnar på då de värmer upp inför festivalkvällen. Det hoppade också spontant in då jag berättade om ”flickan som målade katter” och gjorde en fantastisk ljudbakgrund.

Efter detta kastade vi oss in i en Mutatu och skyndade iväg till Ngara Girls highshool och uppträdde för 400 17-18-åringar.  De var en underbar publik, helt otroliga och vred sig av skratt då Hanna berättade hur Tor klädde ut sig till Freja för att få tillbaka sin hammare.

Sen bar det av tillbaka till Alliance fransais för det officiella öppnandet av festivalen. En berättare från varje land framträdde och det blev en färgsprakande kväll fylld av olika berättelser. Jag berättade Ficktjuven som blev något av en succé och jag fick till min glädje äntligen reda å var den kom ifrån! Det är en historia som berättats över hela världen, Diane hade hört den i USA, Mats har berättat den i Sverige, men så berättade Jeehva att hon hade hört den av sin mormor, och att hennes mormor sagt att det var en folksaga rån Laos. Där kan vi snacka om en berättelse som på kort tid rest över hela världen.

Lördag

Hakuna matata är ett ord på Swahili som ni alla vet (efter att ha sett Timon och Pumba i lejonkungen) inga bekymmer. Det är en del av den Kenyanska livsstilen och är uppfriskande avslappnande. Men ibland kan det vara tvärtom, vi har ännu inte haft en föreställning som varit mindre än en halvtimme försenad och lördagens första föreställning som skulle starta 10:00 startade istället 12:00. Detta innebar en massa väntande och en rekordsnabb lunch samt ingen tid för middag innan sista föreställningen.

Men när vi väl kom igång blev det en helt fantastisk dag! Vi var på Alliance girls highs school och de hade bjudit in ytterligare två skolor. Sammanlagt 800 exalterade ungdomar i publiken. Innan vi hunnit börja sjöng och dansade de redan i publiken, och när föreställningen satte igång blev de som galna. Aghan som håller i alltihop utmanade dem på dance off och jag, Mbui och Jeehva blev totalt nerdansade av tre sextonåringar med så mycket energi att man nästan ramlade av scenen.

Berättandet togs emot med vrålande bifall och då vi hade publikdeltagande svarade de som en enda röst. Alumbe bad mig att köra ficktjuven ännu en gång och även här gick den hem, en rolig detalj var att en av tjejerna efteråt gav den som exempel på en berättelse med sensmoral, att man skulle lära sig att inte stjäla. Jag undrar hur hon tolkat in det, jag skulle snarare säga att moralen är den motsatta.

Efter detta var det dags för Kenyas första Berättarslam, Jag var MC och 6 tjejer från de olika skolorna ställde upp. Elin var kalibreringsberättare (med den äran) och sen satt vi i en timme och imponerades av de 15-16åriga tjejerna som berättade från scenen för första gången. Jag säger bara en sak, Svenskar, se upp när vi får till VM i berättarslam!

Vi förstod snart att Kenya är ett Iland för muntligt berättande i familjen och i skolan. Traditionen är levande på ett helt annat sätt och dessutom har de ett obligatoriskt ämne i skolan som heter ”Oral litterature”. Så efter föreställningen hade de genomgång av de tre kortformerna (Riddles, Tungtwisters och Jesting) och de sju berätelse formerna: Myths, legends, tricksters, human narrativs, animal stories, dilemma stories och explanatory narrative. De hade alltså lektion i allt detta, och roligast av allt var nog ”Jesting” som går ut på att förolämpa sina vänner på kreativa sätt, at narras eller dissa. Typ ”Tu är så ful att om du speglade dig i en vattenpöl förvandlas den till stinkande dy”, klassen delades upp i grupper som sen förolämpade varandra på det mest kreativa sätet. Ett otippat inslag i en skolan som annars är hårt disciplinerad, med skoluniformer, stängsel runt skolan och lärare som får aga barnen om de inte sköter sig.

Allt som allt var besöket på Alliance school resans stora höjdpunkt och Elin och Hanna bytte tills sig mänger av facebookkontakter 🙂 och Elin lärde dem alla att sjunga en svensk folkvisa.

Det svensk-kenyanska utbytet för unga berättare har nu börjat på allvar!

Kvällen avslutades med en offentlig föreställning där Mats tog in Elin som sjöng samma underbara folkvisa som introduktion på hans romantiska berättelse som de två älskande som förenades i likkistan.

Söndag


Förmiddagen är en workshop med ett gäng kenyanska sjuttonåringar, vi jobbar fram gruppberättelser och avslutar med en berättartävling för de lite mer erfarna berättarna.  Sedan var det dags det festivalens sista två pass med föreställningar, och det är otroligt hur man trots utmattande trötthet kan väcka fantasin till liv och lyssna vaket till berättelser i fyra timmar till. Det sista passet var unga och oetablerade berättare på scenen där även jag, Hanna och Elin gjorde av med all kvarvarande energi!

Mycket var blandat med stå upp komik och även om det ibland blev lite mycket sökande efter skratt på skratt så kändes det uppfriskande. Uthungrade gav vi oss sen iväg på jakt efter mat och lyckades få resans bästa måltid på Safari club.

Måndag

Sista dagen i Kenya och vi var fast bestämda på att göra det till den längsta. Det började med en avslutningssession med alla de inbjudna berättarna. Vi sjöng och sammanfattade festivalen samt gav idéer till arrangörerna om vad som kunde förbättras till nästa år samt byggde en framberättad skulptur av våra minnen.

Efter det åt vi lunch tillsammans och sa adjö till de flesta av berättarna. Sen tog Titi, Kweya och Patric med oss på shoppingrunda, i Nairobi får en musungu (utlänning) alltid tredubbla priser då de försöker shoppa, så de hjälpte oss att få billigare souvenirer. Vi tog en läsk på Nationalteaterns terrass, ett sjukt trevligt ställe där alla artister hänger. Jag träffade en musiker som hade en harpa som saknade strängar, så jag lovade att kolla med mina harpkontakter om jag kunde ordna nya åt honom.

Sen packade vi allt på hotellet och gick ut för ännu en middag på Safari club tillsammans med våra vänner från Kenya och Uganda som ännu inte hunnit resa.

Till slut letade vi runt halva Nairobi för ett ställe där man kunde dansa på en måndagkväll, vilket inte var lätt. Där höll vi till slut vårt löfte och dansade natten lång. Vi sa adjö till våra kenyanska vänner, och jag gav dem varsin mungiga som avskedspresent. En timmes sömn hann jag sen med innan vi satte oss i taxin mot flygplatsen för den långa resan tillbaka mot Sverige!

Nu ska jag vila några dagar och i helgen blir det berättarstudion och så får jag äntligen träffa min efterlängtade fru.

Kenya har varit helt fantastiskt, fullt av nya upplevelser, kulturkrockar, men framförallt har jag sett att människor är de samma över hela världen, vänliga, kreativa och gästfria. Den här resan kommer att bli ett minne för livet och jag har redan lovat dem att komma tillbaka nästa år. Dessutom är det nu klart att vi kommer att få besök av nårga av Kenyanerna på Fabula festivalen i Oktober.

Kwahiri mina vänner! Jag avsluta med en bild som sammanfattar hur hårt Hanna och Elin jobbat under resan. Förlåt tjejer, men jag kunde inte låta bli att lägga upp den 🙂

Vi ses i Sverige…

 

Sitter i rummet på hotellet Linnea i Ljungby, försöker lista ut hur jag ska sammanfatta allt jag vill ha sagt. Jag kom fram igår från Sundsvall,  Wiqtor åkte med också.  Men jag kom fram ensam, wiqtor tappade jag bort i Alvesta.  Tydlingen hade Wiqtor problem med att kliva av ett tåg , så han åkte vidare.  Vi lyssnade på WildCard igår. Stort grattis till Pelle Olsson som vann.  Igår kväll var en lyckad kväll, det var nämlingen UngScen. Jag och många andra unga berättare berättade. Måste säga att unga berättarna från Ljungby var fantastiska.  Jag fick höra Per Gustavsson berätta på Maratonberättandet igår sista timmen innan midnatt. Det visade sig att han var mycket bra eftersom jag inte somnade, trots att jag var så himla trött.  Snart är det Berättarslam, jag är absolut nervös, det ska man vara! Men förutom det så är jag otroligt glad att jag kommit dit.  Imorse var det berättarfrukost på Terassen där de flesta berättare bor, jag och Monika vi bor på Linnea.  Jag berättade min döden historia. Man önskar att man kunde sitta och äta frukost samtidigt som man hör fantastiska berättelser varje morgon. 

Milica Gardasevic

Helgen i Ljungby

Jag kom till Ljungby i fredags, då jag först deltog i berättar forumet tillsammans med Monika och andra berättare. Det var trevligt, senare på kvällen tittade jag på invigningen som var jätte roligt att kolla på. Den natten startades berättar maraton. 24 timmars berättande non stop. Sven Hanson inledde berättar maratonet vid midnatt och då satt jag och lyssnade på honom i en timma. Jag lyckades somna under berättandet eftersom att jag var så trött. Så jag och Mikael från sagomuseet gick över till honom och sov. Jag fick nämligen sova hos Mikael under helgen. På lördag morgon var jag med på Sara Arambulas workshop tillsammans med en massa unga Ljungby berättare. På workshopen arbetade vi mycket med hur man bygger upp en berättelse och med framförandet. Sen fick vi göra något som jag älskar och det är improvisation och det var jätte roligt. Klockan 12 var jag tvungen att lämna workshopen för att berätta på berättar stafetten. Där berättade jag en halvtimme sen åt jag lunch och gick tillbaka till workshopen. Då fortsatte vi med det vi höll på med innan lunch.

Klockan tre var jag med och tävlade i wildcard. Det gick faktiskt väldigt bra, jag kom vidare till final där jag fick möta Pelle Olsson och Christina Chlaesen. Pelle Olsson vann och jag kom trea men jag blev nöjd ändå! Klockan åtta på kvällen började Ung Scen på Ljunggården och där spelade en tjej som heter Agnes melodic fairytales som är en musikkonst  som hon har kommit på. Där spelade också ett band deras musik och sedan en massa unga berättare från ljungby och jag, Wiqtor och Milica. Det slutade klockan 11 på kvällen och vi alla blev trötta. Efter det gick vi över till sagomuseet för att lyssna på berättar maratons sista berättare, Per Gustavsson.  Efter det fick jag lite problem visste inte exakt vart jag skulle bo för att det var upptaget hos Mikael. Men när han kom så sa han att det var ledigt fast då hittade han inte sina hem nycklar. De hade han glömt i Ljunggården men han hittade nycklarna till slut och vi kom hem och sov. Imorse vaknade jag tidigt för att gå på berättarfrukosten i hotell terassa. Där träffade jag Monika och Milica och vi åt frukost tillsammans och vi lyssnade på en massa berättare som berättade. Dessutom så berättade även jag och Milica. Efter det gick vi över till Milicas hotellrum och hon tränade på hennes berättelse som hon ska berätta på slam finalen. Hoppas hon vinner idag! Om en stund ska jag möta Wiqtor för att äta lunch, sen ska jag titta på slam finalen där Milica ska tävla!

Sibon Kabir

 13-06-10, 12:15

Safari (lör-tis)


Jag var den förste i den svenska delegationen att anlända till Kenya, anledningen var att jag ville få en chans att uppleva nationalparkerna så Helen Alumbe bokade in mig på en fyra dagars safari i Maasai Mara och Lake Nakuru. Föst blev jag dock hämtat på flygplatsen av Titi, Kweya och Wangari, de unga berättarna vi ska jobba med här, som tog mig med på en hisnande resa med lokalbussen som passade nog heter ”Citi hoppa”, passande eftersom man både hoppar på bussen i farten och hoppar upp och ner då den dunsar fram längst gyttjiga vägar. Under hela dagen i Nairobi var jag den enda västerlänningen och det var inte förrän nästa morgon som jag introducerades för några australiensare och amerikaner och packades in i en liten safari bil av vår Guide, Lauwi. Sen följde fyra fantastiska dagar med Lejon, giraffer, schakaler, noshörningar, flamingor, elefanter. På kvällarna satt jag runt elden med de traditionellt klädda Maasaikrigare som vaktade vårt läger från Lejonen och pratade om deras kutlur samtidigt som en tjej i personalen satt bredvid och spelade de senaste R&B hitsen på sin mobil. Någon stans på vägen tappade jag bort min plånbok så det var 200 dollar fattigare och et visakort mindre som jag åkte tillbaka till Nairobi för att ta ”Citi Hoppan” hem till Helen Alumbe och äta en härligt sen måltid (med händerna förstås) hemresan var också den äventyrlig då vi tog en ”Matutu”, en slags delad taxi, som körde i vansinnig fart genom Nairobis mörka natt med blixtrande diskobelysning, stor skärm med musikvideos och dundrande Reagge ur högtalarna. Till slut hittade jag Elin, Hanna, Mats och Christer och efter en sen middag gick vi och la oss.

Onsdag


I morse vaknade jag upp och misslyckades med att ta en varm dusch (det var strömavbrott) så ovanligt pigg av det kalla vattnet gav jag mig i väg för dagens workshop. I Arboretumet (en jättestor, vacker park med sällsynta träd) arbetade vi hela dagen i par. Elin med Kweya, Hanna med Titi och jag med Wangari. Vi lärde dem varsin berättelse och de lärde oss varsin, sen ledde Mats oss genom en massa grymma parberättarövningar. Jag och Wangari berättade en Vittersägen och en afrikansk saga om hur Storken och Schakalen tävlade om att bjuda den andra på minst mat. Som besökare hade vi två andra internationella berättare, Diane från californien och Ghiva från indien (ni minns henne från Ljungbylägret) som var publik och lunchällskap samt Edwin som var med på delar av workshopen. Det var en dag med massor av experimenterande och jag som teatermänniska blev otroligt inspirerat då vi närmade oss teaterformen men samtidigt behöll berättandets kärna, det påminde mig om en nya favoritteater (New International Encounters) som spelar föreställningar med starka berättarinslag.

Efter det kollade vi in vår framtida scen på ”alliance fransaise” det franska kulturcentret och gick igenom får schema som överraskande nog innehöll att jag, Anna och Elin ska hålla i ett berättarslam med 200 flickskoleelever på lördag, det ska bli fantastisk spännande

Till sist gick vi på middag med Diane och Giva som överöste mig med underbara kortberättelser som berättades med händer, snöre eller pappersark.. Jag blev väldigt inspirerad samtidigt som jag njöt av en hemlagad veggburgare med strips och passionsfruktjuice (allt som all 26 kronor, skamlöst billigt).

På vägen hem vi dock påminda om verkligheten, Nairobi är fullt av tiggare och vi stötte bland annat på en kille i tioårsåldern och en mamma med sitt nyfödda barn på ryggen. Det gör ont i hjärtat samtidigt som man blir arg på världen vi lever i som tillåter detta. På väg upp till rummet pratade vi politik och globalisering och vilket enormt ansvar vi i snorrika Sverige har att bekämpa fattigdomen i världen.

Ni är det dags för en tidig kväll, jag är helt utmattad och inser precis att jag glömt köpa öronproppar, det är full rulle här på hotellet hela natten och de tunna väggarna stänger inte ut ljudet från gatan utanför. Jag har dock sett till att stänga fönstret för att hålla lokala gräshoppsinvasionen av bibliska proportioner utanför…

Torsdag


Jambo!

Efter en lång natts sömn vaknade vi utvilade och gav oss av för en nätvärksträff med andra berättare. Alla fick berätta sin resa in i berättandet och lyssna på de andras. Vi sjöng och fick nya vänner. Efter det åt vi Ugale (klibbigt majsris) på en lokal resturang och gav oss ut på en galen shoppingrunda.

Jag försökte köpa musikintrument men drog samtidigt in hela sällskapet i en affär där det gick fem expediter på varje kund och vi blev fullkomligt överrösta. Elin missförstod priserna och var nära att bli av med en massa pengar med vår lokala vän Edwin kom in och räddade oss med några snabba rader Swahili, sen drog vi iväg och bjöd honom på Milkshake och fruktsallad.  Nu är vi helt utmattade och försöker uppdatera så mycket vi kan här på internetcaféet. Jag ska äntligen få chans att skypa hem till min älskade fru och sen ska vi försöka hitta lite middag

Kwahiri!

Hejhej!

Forsta kvallen vi kom hit sa hade vi bada tva en stor oro for insekter, till var forskrackelse upptackte vi att det inte fanns nagot myggnat pa vart rum! Men det gick bra, for det finns tydligen inte sa mycket insekter har som vi hade trott! (Puh….)

Igar hade vi workshop med tre Kenyanska ungdomar, de hette Newton, Titi (den långa killen på bilderna nedan) och Wangari. Det var valdigt kul och larorikt!

Idag sa traffade vi alla berattare som ska vara med pa festivalen. Sjukt kul!Men senare nar vi jag, Elin, Love och Edwin skulle ut och shoppa fick Edwin (längst till vänster på bilden nedan) radda mig och Elin fran galna forsaljare, som tack bjod vi honom pa fika pa en kaffebar!

Från vänster: Edwin, Vangari, Titi, Elin, Hanna, Christer, Love

Vi tycker att detta ar en valdigt spannande resa, vi har varit med om mycket spannande och larorikt an sa lange och vi har fortfarande flera dagar kvar sa mer kommer det bli,  imorgon ska vi fortsatta att beratta, vi ska bl.a. ut  till en Kenyansk flickskola!

Kram Hanna och Elin!