Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘lära in berättelser’ Category

Milica Gardasevic

Ung Kultur Möts, en festival där kulturutövande ungdomar möter andra ungdomar och där det är det egna kulturuttrycket som är det centrala. Mötet mellan ungdomar, mötet mellan uttrycksformer och mötet överhuvudtaget, är det väsentliga. ”Det här ägnar jag mig åt och jag tycker det är kul. Vad gör du?” En ganska så typisk dialog på UKM. Lördag den 27 mars gick UKM i Sundsvall av stapeln, på Pipeline, en ideell kulturförening med fokus på musiken, (gamla musikforum), för alla åldrar, med främst ungdomar som frekventa besökare.

UKM är organiserat i tre steg. På kommunnivå, för att gå till länsnivå och som mynnar ut i en riksfestival med ungdomar i kulturmöten från hela landet. UKM är ingen tävling. Det är heller ingen vanligt festival där föreställningarna är det viktigaste, även om det är därför man är där, för att visa sin egen kulturform. Det förekommer ofta kring-arrangemang i form av workshop och dylikt, under dagen. Förra året, 2009, höll jag i en berättarverkstad på länsfestivalen i Västernorrland.

Gårdagens festival var Sundsvalls eget UKM och många blandade bidrag hade anmält sig till att vara med.  Det kom in ett par efteranmälningar men programmet såg ut ungefär så här: Fyra musiknummer från stora scenen, två poesibidrag, ett filmbidrag och så en berättare, från lilla scenen. Samt tre konstbidrag i foajén och ytterligare fem musikbidrag, varav två rappare,  och en dansgrupp. Uppskattningsvis deltog ca: 40 ungdomar mellan 13-20 år, den ålderskategori som är aktuell för UKM.

Milica Gardasevic, 14-årig berättare, deltog med en egen berättelse om hur hon och hennes bror alltid skrämde barnvakten! Milica var den enda berättaren och vad jag vet så har det inte varit med någon berättare tidigare, på UKM. Hon fick rungande applåder av den 80 personer stora publiken, som mestadels var ungdomar. UKM är en rörlig festival så det liknar inte en traditionell berättarföreställning med en disciplinerad sittande publik. Några hängde vid ståborden, en del satt i trappstegen, andra lutade sig i knät på sin kompis och ytterligare några hade sjunkit djupt in i  soffhörnan. Men alla lyssnade intensivt till Milicas barnvaktshistoria.

Efteråt kom många fram till Milica och ville prata. En av de äldre killarna med långt hår, en av hårdrockarna, pratade länge med henne och berättade att han varit på förra årets workshop  jag hade i länsfestivalen och ville väldigt gärna att den workshopen ska vara med i länsfestivalen, om han går vidare vill säga.  En av rapparna sa spontant: ”Så där skulle jag aldrig våga stå och prata på scenen.”

En alltigenom lyckad kväll för Milica och för det muntliga berättandet. Min uppgift för kvällen var att hålla mig undan för Milica men ändå finnas i närheten. Målet för mig var att inte stå i vägen för mötet mellan kulturformerna och mellan ungdomarna. Ungdomar drar ungdomar. Bästa sättet att få ännu fler ungdomar på berättarbanan är att ge sig ut, med de unga som redan berättar, på arenor där andra ungdomar finns. Igår kändes det som en lysande strategi.

UKM är en festival för kulturmöten mellan ungdomar och ingen tävling. Trots det så ska 20 stycken personer väljas ut från varje kommun för att representera sin kommun i länsfestivalen. Gårdagen bestod av 16 bidrag och dessa bidrag innehåller olika många personer. Milica är ensam om sitt bidrag men hårdrocksgruppen Saigon Palace består av fyra killar. En uttagsgrupp minglar runt under kvällen och ska ta ut de personer som får åka till länsfestivalen i Ånge den 14 maj. Eftersom det inte är någon tävling så får man besked om det efter några dagar per telefon. Vi vet alltså inte ännu om Milica ska åka till Ånge på läns UKM eller inte. Men vi vet att gårdagen var häftig, med musik, dans, konst, poesi, film och berättande, i samma festival! För, med och av ungdomar!

Read Full Post »

Vi gjorde en spökspaning i ruinen av S:ta Annas kapell i Åhus. Det finns personer i Åhus som har sett spöket av kyrkoherde Rönnow visa sig på gångstigen mellan Kungsstugan och S:ta Annas kapell. Även kungen Karl XI ska ha setts på samma ställe, i full mundering och till häst. Kanske skulle vi också få möta dem?

Blog0

Under senare delen av våren har vi träffat medlemmar i S:ta Annas gille, Åhus hembygdsförening, som har berättat för oss om Åhus historia och om personer som har levat här eller besökt Åhus. Att övernatta i kapellet blev ett sätt att låta all ny kunskap sätta sig i kroppen, prata om det vi hört och låta nya berättelser dyka upp i våra tankar.

Blog1

Vi inrättade oss i kapellet ganska sent och inledde natten med en sydamerikansk ritual, una mesa. Vi dukade ett bord med vackra och goda ting och la däri alla vår kärlek, all vår kunskap och all vår goda vilja.

Blog2

Sen la vi det på elden och kände dofterna av allt det goda och såg vart röken gick.

Blog3

Under natten läste vi för varann och skapade berättelser tillsammans. Elin antecknade sina idéer.

Blog4

Mest var det mysigt. Men lite läskigt blev det förstås när det verkade som att väggarna vittrade sönder omkring oss och kyrkklockan slutade slå. Lite sorgligt när vi lät vackra Julia och Håkan, som älskar att cykla, mötas i ruinen. Och roligt blev det också, när vampyrerna dök upp.

Blog5

Christina, vad är det för starkt lysande ring bakom ryggen på dig???

Blog7

Framåt morgonen sov vi några timmar också…

Blog8

…i  denna vackra ruin av ett medeltida kloster och sjukhus.

Read Full Post »

På Stora Torget i Sundsvall samlas flera tusen invånare för att fira nationaldagen tillsammans. Sundsvall bjuder på ett helspäckat program under dagen där ca 500 personer är medverkande av något slag. Muntligt berättande finns på två ställen, i Stadshuset med berättarkavalkad och under invigninsdelen från stora scenen. När nationalsången tonat ut så berättar Wiqtor och Sundsvalls Tidning skriver:  ”Efter det stora ballongsläppet mellan Sundsvalls anrika stenhus håller den unge berättaren Viqtor Ådahl ett tal om den svenska lagomheten. Han talar om surströmming och röda stugor, men egentligen handlar berättelsen om ett stort, varmt och bultande hjärta.” ST 090607

Wiqtor återkommer två gånger i programmet från stora scenen under dagen. När Wiqtor var och berättade upp för bestyrelsen, de som ansvarar för arrangemanget av nationaldagen,  och Kjell Lönnå, nationaldagens konfrencier blev de så förtjusta i både berättelsen och Wiqtor att de ville ha med honom ännu en gång i programmet.

Det ligger många timmars hårt arbete bakom detta uppträdande. Wiqtor har våndats, övat, ändrat, funderat, stött och blött sin berättelse med mig, med sig själv, sin familj och många andra. Processen har pågått några veckor och det gav ett lyckat resultat med så mycket arbete!

Wiqtor fick en stor fin bukett bestående av blågula blommor med sig hem. Publiksiffran för dagen beräknas vara ca 10 000 lyssnare. Hur det kändes att stå där bredvid Sundsvalls Blåsorkester uppbackad av Kjell Lönnå, det vet bara Wiqtor och det ska han snart berätta om för oss. Till dess får vi hålla till godo med några bilder.

Read Full Post »

 

Här i Sundsvall har vi fortfarande snö kvar idag på påskaftonen. Vi har också berättarglöden kvar och fast det nu stundar påsklov så har vi börjat ladda för nästa berättartillfälle den 23 april som vi i vanlig ordning har på Kulturmagasinet. Efter att Emilia, Elin och Wiqtor kommit hem från Brimingham har vi haft en bejublad berättarkväll med Öppen Scen där samtliga de tre berättade plus Jocke, Jonas och Dario. Den 5 april hade vi en extra berättarkväll kallad Berättarsalva, där den nordiske mästaren i Berättarslam, Pelle Olsson, på besök i Sundsvall, var kvällens gästberättare. Jonas och Joachim inledde berättarkvällen och visade sig även vara tekniskt kunniga med både ljud och ljus då vi var i en helt annan lokal den här gången. Vi fortsätter med våra berättarträningar på måndagar på Kulturskolan där vi tränar på våra berättelser och hittar nya tillsammans. Snart kommer det att dyka upp helt nya berättelser som aldrig nått lyssnarnas öron tidigare. Här nedan följer några bilder från föregående berättarkväll på Kulturmagasinet.

Glad Påsk på er alla// Monika

 

Read Full Post »

Jonas och Monika berättar om berättandet i allmänhet och Ung Berättarscen i synnerhet i Kulturguide Västernorrland.

Read Full Post »

Jag har nu en grupp på 7 elever som ska gå nivå 2 och 3 i ett svep. Sammanlagt 8 halvdagar. Så här ser planen ut:potatis4044

De första fyra gångerna går åt till att skapa minst var sin ny berättelse. Var gång fokuserar vi på en viss typ av berättelse. Första gången en rövarhistoria (som innehöll ett brott, ett djur, en doft) och som skulle sluta på Hudsonfloden vid det där planet som störtade i vintras men alla passagerarna blev mirakulöst räddade. Andra gången gjorde vi sagor, en rolig och en allvarlig. Tredje gången ska vi fokusera på sanna självupplevda berättelser. (Fjärde gången vill jag inte avslöja än.)

Varje saga som görs får upphovsmännen tala in på en digital bandspelare som jag har med. Utan manus så klart. Vi sitter runt ett bord. Man kan avbryta och ta om ifall man tappar tråden. Jag redigerar bort skräp och det värsta bruset (ähum, och då så, och han ba’) och spar filen så länge.

Denna workshopserie kommer inte (som sedvanligt) att utmynna i att ungdomarna uppsöker klasser på berättar-razzia. I stället kommer vi att bjuda in mindre grupper till biblioteket, där vi kan arrangera ett mysigt lyssnarrum. Då ska berättelserna framföras live, med kropp och själ. Samtidigt kommer jag att banda berättelserna i detta ”storformat”.

Redan nu håller jag på och lägger upp en Ning-sajt, ett nätverk där vi kan ladda in alla filer och alla i gruppen har tillgång till vårt arbetsmaterial mellan veckoträffarna.bandspelsl734043

De följande fyra workshopdagarna ska var och en arbeta med sin berättelse och göra en digital stillbildsfilm av den. Som utgångspunkt använder vi antingen ljudfilen tagen inför publik eller spelar in en ny (eller varför inte både och?) Vi kommer att leka med teckningar och föremål som vi fotograferar av och fogar ihop tillsammans med ljudberättelsen. (T ex kom vi igår på att bovarna i den första Hudson-filmen nog ser ut som potatisar. Då tar vi potatisar!)

Denna sista workshopdel ska utmynna i en visning av filmerna på storbildsvideo för en publik av jämnåriga. Filmerna lägger vi sedan in både på Youtube och här på UBS-bloggen. Och dessutom finns ju berättelserna kvar i det ursprungliga muntliga skicket.

Det här blir förhoppningsvis ett roligt sätt att skapa egna berättelser utan att hoppa in i det skriftliga. Vi använder röst och bild genomgående.

Read Full Post »

Jag är nu mitt i 3e året av UBS workshops på Rönnowskolan i Åhus. Jag har just påbörjat den tredje årskullen av berättare som går vidare till nivå 2 och 3.

Första året arbetade vi nästan uteslutande med att skapa egna berättelser. Det är mycket kreativt men tar lång tid. Fyra halvdagar var i minsta laget. Det är heller inte alla som klarar av hela processen att vara både författare och berättare.

Så andra året införde jag även färdiga förlagor av traditionella berättelser från hela världen. Fabula har massvis med sådana i en samling jag kunde printa ut, och ungdomarna fick välja en att arbeta med. (Men de som hellre ville kunde fortfarande skapa egna.)

Det gjorde det enklare för somliga och processen blev snabbare. Samtidigt tyckte jag att det minskade kreativiteten. Största nackdelen var att denna metod tvingar in hjärnan i ett skriftspråkligt tänkande som jag vill undvika. De traditionella berättelserna får vi ju främst tillgång till genom att läsa dem! (Paradoxalt nog.) Så i stället för författande kom det in en skådespelaraspekt: hur levandegör, och tillgodogör man sig, en text som ska transformeras till levande möte med publik? Det är också en svår konst.

I tredje nivån arbetade vi därför mycket med mim och kroppsspråk, och ”importerade” en speciell mimlärare (Antonio Rocha) för den sakens skull.

Nu inför tredje årskullen vill jag prova en ny metod. Jag vill få bort det skriftspråkliga helt och hållet, men samtidigt kunna finslipa berättelserna ur en litterär synvinkel. Vi ska arbeta med helt egenskapade berättelser och det beskriver jag mer i nästa inlägg.

Read Full Post »

Runt om på vår planet firades igår Internationella Modersmålsdagen. Sexton berättare från Nackstaskolan gjorde tillsammans en föreställning med historier från hela världen, på Kulturmagasinet i Sundsvall. Några gästberättare dök också upp! Här kommer lite bilder. (Tack Adi för att du fotade!)

(mer…)

Read Full Post »

Mats framför sin muralmålning Berättarväggen i Ljungby.
Mats framför sin muralmålning Berättarväggen i Ljungby.

Hej alla unga berättare!

Det var fantastiskt att se er på Fabula Festival! Ni gav något särskilt till oss alla där i vimlet och på scenerna där ni berättade. Stor tack för allt!
Jag tänkte tipsa er om en sak. Om ni är sugna på att hitta fler bra historier kan ni gå in på den här länken:

 

Där har vi byggt upp en enorm länksamling med berättelser av alla de slag och från hela världen.
Många hälsningar  Mats Rehnman 
 

 

Read Full Post »

Utvärdering av Ung Berättarscen Rönnowskolan  klass 7a november 2007-12-07 (pedagog: Christina Claesson)
Vad var bra?
-Jag tyckte att det var jättekul att berätta och att höra berättelser. Jag lärde mig mycket om hur man berättar och vad jag ska göra för att få alla lyssnare att titta på mig när jag berättar. Det var riktigt roligt att berätta för de yngre eleverna.
-Det var kul, man lärde sig mycket. Man fick bättre självförtroende. Vi i gruppen kom varann närmare. Det var kul att berätta för barnen.
-Man blev jätteutvecklad i sin självkänsla. Man fick också en utveckling i sitt berättande, som jag själv inte trodde jag hade.
-Det var roligt och lärorikt. De flesta utvecklades nog i sitt sätt att berätta saker.
-Det var en rolig upplevelse, med massa skoj och upplevelser. Läraren var jättebra och jag tror jag har nytta av det här hela livet. För på alla jobb måste man kunna läsa upp saker utan att bli skakis.
-Jag tyckte det var kul, man lärde sig nya saker och fick göra saker man inte brukar göra. Hon var duktig och rolig.
-Det var väldigt spännande. Innan barnen kom in var jag väldigt nervös. Men man fick en kick av det, sedan var det jätteroligt. Jag har lärt mig massa bra saker. Har blivit av med min scenskräck nästan helt och jag kan prata högt och tydligt. Jätteroligt var det.
-Det var rolig att lära sig berätta för att man lärde sig olika knep hur man kunde göra. Det var väldigt roligt.
-Jag tyckte det var kul lära sig berätta. Hon var duktig på att lära ut.
-Det var kul att lära sig att berätta berättelser muntligt.
-Jag tyckte det var kul, man vågade mer än första gångerna man var där.
-Det var kul att lära sig berätta, man lärde sig mycket. Det var bra att vara i halvklass så man inte är så många.
-Det som var bra var att det var kul och vi gjorde många roliga saker.
-Jag tyckte detta var jättekul. Jag lärde mig berätta på ett helt annat sätt. Innan berättade jag bara sakt på, nu har man lärt sig berätta så man sätter sig in i berättelsen! Jag hoppas alla får lära sig berätta så här.
Jag tycker det var kul att lära sig berätta för att jag kom på en bra historia.
-Det var roligt och jag känner att jag har lärt mig att berätta bättre.
-Jag tyckte att det var väldigt roligt och ”spännande” att lära mig att berätta. Man fick lära sig att prata tydligt och att få alla de som man berättade för att lyssna och titta på en, med hjälp av olika ”knep”.
-Jag tyckte det var kul att lära sig berätta. Hon var duktig på att lära ut. Och kanske kommer jag att fortsätta.
-Allt

Vad var dåligt?
-Man missade vissa lektioner men det var det värt.
-Det var inte så mycket dåligt med det här.
-Det kunde vara lite långtråkigt efter ett tag, så man behöver nog inte ha det så länge.
-Jag kan faktiskt inte komma på något dåligt med det, allt var skojigt.
-Det dåliga var att det bara höll på i fyra veckor. Det kunde varit en längre period.
-Inga minus.
-Det var jobbigt att berätta samma berättelse flera gånger för barnen. Man blev väldigt trött.
-Det enda som var jobbigt var att berätta berättelsen så många gånger. Man blev väldigt trött efter ett tag.
-Man missar lektioner.
-Dåligt var att de andra lektionerna blev missade och att det var för lång tid i streck.
-Man missar kanske roliga lektioner.
-Jag tyckte inte att det fanns några nackdelar.
-Det enda dåliga var att det blev lite rörigt i schemat.
-Hon går lite för fort fram. Kanske inte börja så plötsligt att berätta för andra.
-Inget

Read Full Post »

Kristianstadsbladet har varit på besök i berättarworkshopen på Rönnowskolan. Se bildreportage här.

Read Full Post »