Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Radio om UBS på UR

Härligt program med Wiqtor och Sibon om berättande gick torsd 8/10 kl 21, finns på webben:

 http://www.ur.se/radio/Radiotabla/?date=2009-10-08

mvh/Tomas Carlsson

Bilder

Och här finns en bra länk till de bilder som Clarence tog på lägret!

http://www.pigmedia.se/fabula/Ljungby/

Lägret i Ljungby 2009

Tänk att UBS har en egen filmare i Clarence Werdin! Han har gjort ett jättebra jobb på filmerna från våra två läger. Jag kan se framför mig timmarna av oklippt material som han har suttit och fogat samman! Jag (och många med mig) vill tacka Clarence för sitt eminenta jobb!

Tack!

/Wiqtor

Här kommer filmen från årets läger:

”Gör det själv” heter programmet i P3 där Jocke var med och berättade om Björnen och Trädgårdsmästaren och naturligtvis om Ung Berättarscen. Missade du det har du ny chans nu på lördag 15/8 kl. 20.03-22.00. Jocke kommer in ganska sent i programmet. Vill du lyssna redan nu så kan du bara klicka här och leta dig fram till Jockes inslag i slutet av programmet.

Du har väl inte  missat Clarence fina bilder ifrån berättarlägret i Ljungby? Kolla in här så hittar du massor av bilder.

Jag måste erkänna en sak. Jag har undervisat folk i hur man skapar sina egna berättelser, muntliga eller skriftliga, i 25 år. Men egentligen har jag aldrig visat hur jag brukar göra själv.

De uppgifter som jag ger till andra tillämpar jag sällan på mig själv. Det behövs det ju en lärare till, och det är det svårt att vara till sig själv.

Hur gör man då på egen hand?

Somliga berättelser kommer bara till en, helt gratis, och är klara i huvudet samtidigt som man får korn på dem. Men när man har ett uppdrag (som man själv eller någon annan har givit en) att göra berättelser på ett visst tema, eller kring en viss plats, då måste man jobba fram dem.

Bland annat därför gjorde vi spökspaningen tillsammans i Åhus. För det är så jag brukar göra på egen hand, när jag forskar fram nya berättelser.

Jag börjar med lära mig så mycket som möjligt om platsen eller temat. Så gjorde vi också i Åhus. Det var hembygdsföreningen S:a Annas gille som kontaktade Rönnowskolan med en förfrågan ifall de unga berättarna var intresserade av att börja guida i gamla Åhus. Vid två träffar fick vi höra de erfarna guiderna berätta några av sina pärlor. Åhus som boplats är äldre än Birka (Stockholm) och det finns en färgstark lokalhistoria fullproppad med legender och sägner. Det var spännande och inspirerande att höra om allt detta.

Sen läste jag också en tjock och utförlig bok om Åhus historia, .

Sen ska informationen och alla fakta sammansmälta i ens egen fantasi. Ett sätt att göra detta är att sova – och drömma – på en speciell plats som utmanar ens normala sinnestillstånd. Det kan vara i ett spökslott, i en båt eller toppen av ett träd. Det behöver egentligen inte vara så dramatiskt – ibland räcker det med att vända sig om i sin egen säng och sova med huvudet på fotändan. Eller ta en lur ute i trädgården eller på stranden.

Så kom det sig att jag föreslog att vi skulle sova över en natt i S:a Annas kapell mitt i Åhus.

Vi gjorde en spökspaning i ruinen av S:ta Annas kapell i Åhus. Det finns personer i Åhus som har sett spöket av kyrkoherde Rönnow visa sig på gångstigen mellan Kungsstugan och S:ta Annas kapell. Även kungen Karl XI ska ha setts på samma ställe, i full mundering och till häst. Kanske skulle vi också få möta dem?

Blog0

Under senare delen av våren har vi träffat medlemmar i S:ta Annas gille, Åhus hembygdsförening, som har berättat för oss om Åhus historia och om personer som har levat här eller besökt Åhus. Att övernatta i kapellet blev ett sätt att låta all ny kunskap sätta sig i kroppen, prata om det vi hört och låta nya berättelser dyka upp i våra tankar.

Blog1

Vi inrättade oss i kapellet ganska sent och inledde natten med en sydamerikansk ritual, una mesa. Vi dukade ett bord med vackra och goda ting och la däri alla vår kärlek, all vår kunskap och all vår goda vilja.

Blog2

Sen la vi det på elden och kände dofterna av allt det goda och såg vart röken gick.

Blog3

Under natten läste vi för varann och skapade berättelser tillsammans. Elin antecknade sina idéer.

Blog4

Mest var det mysigt. Men lite läskigt blev det förstås när det verkade som att väggarna vittrade sönder omkring oss och kyrkklockan slutade slå. Lite sorgligt när vi lät vackra Julia och Håkan, som älskar att cykla, mötas i ruinen. Och roligt blev det också, när vampyrerna dök upp.

Blog5

Christina, vad är det för starkt lysande ring bakom ryggen på dig???

Blog7

Framåt morgonen sov vi några timmar också…

Blog8

…i  denna vackra ruin av ett medeltida kloster och sjukhus.

Radioreprotern frågar Wiqtor om han kommer att få en träningsoverall som det står Sverige på, nu när han är med i svenska landslaget  i Berättarslam. Vad Wiqtor svarade i programmet Morgon när han tidigt på midsommarafton besökte Radio Västernorrland kan du lyssna på här om du letar fram tiden mellan 8:00 -8:30 och klickar på den länken. Ungefär 15 minuter tar det innan Wiqtor får berätta en historia i programmet och svara på frågan om träningsoverallen.

Nästan direkt efter SM-tävlingen fick Wiqtor göra en telefonintervju med en av Sundsvalls lokala tidningar Dagbladet där han talar om att den berättelse som tog honom till finalen var ”Smörsidan upp” och att han i finalen berättade ”Det vackraste hjärtat”.

Wiqtor tävlar i SM för Berättarnät Sundsvall och naturligtvis har även den andra lokala tidningen ST  givit respons på denna händelse. På Skvaderns gymnasieskola, där Wiqtor går andra året på estetiska programmet, har man även uppmärksammat hans andraplacering i SM och plats i landslaget.

De Nordiska Mästerskapen där Sverige, Norge, Danmark och Finland ska tävla med sina respektive landslag äger rum i Köpenhamn den 7 november 2009. Wiqtor som kom på andra plats i SM är en av två i landslaget där även Sara Aarambula, vinnare i  SM i Berättarslam, ingår. Sara är en del av BRAK, Berättarakademin.

Ung Berättarscen gratulerar de två berättarna i det svensla landslaget i Berättarslam och kommer att hålla tummarna för dessa båda den första lördagen i november.

Det har förmodligen inte undgått någon att de unga berättarna intagit tävlingen Berättarslam med storm. Vid Region Mitts tävling i februari deltog tre deltagare från Ung Berättarscen, Wiqtor, Jocke och Jonas. Wiqtor från Sundsvall vann hela tävlingen och gick vidare till SM.

När region Norrköping hade sitt regionala slam den 23 april var två berättare, Sibon och Aldito, från Ung Berättarscen med.  Sibon från Botkyrka avgick med segern och alltså klar för en plats i årets SM i Ljungby den 14 juni.

Jocke, som tävlade för Berättarnät Sundsvall i regionsfinalen och kom på en tredje plats där, ville också ha en plats i SM och ställde därför upp i Wildcard den 13 juni i Ljungby. Där var även Aldito med och knep en fjärdeplacering. En välförtjänt andraplacering för Jocke, som var en av nio tävlande, räckte tyvärr inte till en plats i SM.

Wildcard-tävlingen var i Garveriet på Ljungby gamla torg inför en fullsatt publik. Aldito berättade sin version av ”Ficktjuven”. Jockes berättelse  i deltävlingen var ”Morfar och ölet” och i finalen bjöd han på ”Telefonförsäljaren”.  Mer att läsa om deltävlingen Wildcard finns på BNS hemsida.

Sibon kom på en fjärde plats i SM och Wiqtor är nu en av två i det svenska landslaget med sin andraplacering i SM.

Ung Berättarscen har haft sitt andra berättarläger. Det blev stor succé där 20 ungdomar samlades i Ljungby under Berättarfestivalen som i år har 20-års jubileum. Fredag 12 juni fram till onsdag 17 juni var vi tillsammans.

Det här lägret gästades vi av Ruthie och Wilf , två unga berättare från England, som var med oss under hela tiden. Från Åhus var Rasmus, Calle, Jonathan, Elin och Anton med. De kom i bil tillsammans tidigt på lördagmorgon.

Jimmi, Didrik, Lina, Hanna och Cissi reste från Umeå med flyg för att delta i lägret. Ungdomarna från Sundsvall, Jocke, Elin, Emilia, Wiqtor, Milica, och Sanela anlände sent på fredagkväll med tåg. Sibon och Aldito var med på samma tåg men klev på i Stockholm då de bor i Botkyrka.

Vid några olika tillfällen under lägret var också några ungdomar från Ljungby med oss på workshopsen och en del föreställningar.  Jesper, Tommy, Daniel och Aron är unga berättare som inte ingår i projektet Ung Berättarscen men är med i Sagomuseéts satsning på ungdomar.

Ledare på lägret var naturligtvis Ida, Peter och Love, precis  som förra året. Jag var med som ledare för första gången, (men inte sista om jag får önska) och har haft helt fantastiska dagar.

Kersti Ståbi har varit med och haft workshops och bott med oss på campingen Tipi där vi ätit frukost, sovit (lite iaf), badat, chillat och haft härliga gemensamma kvällar.

Joel och Helen från Kenya har varit med oss under nästan hela lägret. De har hållit workshops , haft berättarföreställningar, suttit med vid våra kvällar och spontanberättandet vid många tillfällen. På lägret fanns också Christer med, han var lite backup för Joel och Helen med lite av varje.

Precis som vid förra lägret så fanns Clarence överallt med sin kamera, han har massor av bilder på oss alla. Är det möjligt att någon har en bild av honom?

Ett berättarseminarium med Mats Rehnman hann vi också med och att få träffa Mats vid vår grillkväll på campingen. Vid grillkvällen var även Kersti Björkman med och vi fick ett uppskattat besök av en av berättarna på festivalen. Thomas körde en hel del bil åt oss de första dagarna innan han reste hem igen.

Sista kvällen på lägret fick vi ett kärt besök. Christina, förra årets fantastiska lägerledare, kom tillsammans med Antonio Rocha från Brasilien. De har haft härliga föreställningar under berättarfestivalen som vi tyckte mycket om att ta del av.

Onsdagens hemresa såg lite olika ut för oss då vi åkte lite olika tider och åt olika håll. En del fick uppslag till nya berättelser helt gratis.

Didrik

Det var en gång… sjukt roligt på ett läger i Stockholm. Unga berättare hade samlats där för att lära sig det bästa av de bästa. Det var en vacker saga, som jag trodde tog slut efter den vecka vi skrattade och hade det gott i Stockholm. Det gick månader efter att man trodde den hade slutat.

Men nu fortsätter den i den lilla sagobygden vid Ljungby, med mer skratt, mer kultur och framförallt; fler galna berättelser (om Spider-man och Batman som gifter sig bl.a.)

Jag fick även chans att utbyta tankar och idéer med en av mina favorit författare självaste Af Klintberg som har skrivit om väldigt många sägner och moderna myter. Han rekommenderade böcker om nordisk mytologi. Det var helt underbart. Helt underbart

Vi har på detta läger med oss två britter som verkligen är speciella av sig. Tack ska ni ha.

Bad och mycket väder tillsammans med konflikter mellan Spider-Man och Batman om vem som är bättre. GO PETER. Skratt, glädje och vänskap.

Minnen. Det är vad Fabulas läger ger mig.

Det måste komma ett till, för jag vill att denna saga ska fortsätta, och aldrig sluta. Fabula har verkligen gjort nåt stort för oss ungdomar, och vi är skyldiga de, att aldrig låta sagan dö ut.

//Didrik ”Spider-Man” Granström

Ruthie

Hej!

I am the other English one and I am aware that if I am not careful I will bumble on for ages so here are some of the many, many delicious memories of the festival.

Kersti’s voice: like a swedish shepperdess, you can drink it. Swapping songs on the benches in the night, I am so looking forward to listening to her CD as we fly home (although that is the only thing I am looking forward to).

Breakfast together every morning.

Where we are staying: the little red wooden cabins are straight out of a fairy tale, I feel like I’m in the depths of a Swedish forest and any moment a bear is going to lunge out of the trees and eat us.

Harmonica beat boxing.

Last night: a real bonfire with marshmellows, stories and songs from Kenya, Sweden, England and Monte Negro (p.s. Milica is one brave girl, I believe she can take on all the boys), Joel took us on a Kenyan train (with a travelling song) and played the Melodeon with great style.

Wilf’s poetry: he makes you feel like you are sinking into the ground or about to burst. The line À wife made of Leaves´ really sticks in my mind.

The Once Upon a Time game.

The SagaMuseet: it has a dragon that swallows you and he has shadow puppets in his belly!

The talent in all the young storytellers here is mind blowing, I would love to write about everyone here but it would take too long!

Thankyou for having us, giving us a bed and yummy food.

Thankyou for speaking English, translating and being patient.

Thankyou for teaching us, leading us and supporting us.

I think I am the luckiest person to be here and i hope Wilf and I will be back soon. 

”Lets Drink and be merry all out of one glass…for we may and might never all meet here again.”  (From a song Kersti taught us)

Tack,

Tusen Tack

//Ruthie

Wilf

 Hey.

So I am in Sweden now, NOT Switzerland, I made that mistake on stage last night and the locals do not appreciate it. To be fair to me (and I usually like to be) it IS confusing, I mean they do both begin with ’Sw’. I come from England and if you can think of another country beginning with ’En’ then feel free to mix it up with England, I wont mind. I might not even notice.

Anyway. Shut up Wilf. Hol Sheftan.

So I’m in Sweden. I am having a magestic time. I don’t know how I ended up here. Its like being on school camp again with a few key differences:

  1. I am older
  2. I like it
  3. We actually learn stuff
  4. I want to actually learn stuff
  5. I’m in Sweden
  6. I’m more likely to see a bear.
  7. No bullying
  8. No one tells me when to go to bed
  9. I’m at a festival of storytelling

There are probably more differences but it would be dull to go through them all now. Maybe another time.

I should tell you about the people here, they are a stunning bunch. We laugh and fight and sing and shout. We shout alot. Today we went to the swimming pool and shouted in there for a bit and got wet. I do not want to leave, I want to live with these people now. I’m going to go home and tell my countrymen that they dissapoint me. We are all young storytellers, me and Ruthie are the two from England and the oldest also I think. The youngest is 13 or so. They are all frighteningly adept performers. So much skill and confidence in every one here. When I was 13 the best thing I could do was trick a girl into sitting on my hand. I could barely talk to my mum, let alone get on a stage, and here these guys are telling stories in packed venues alongside experienced tellers from around the world, competing alongside them and out-telling them in slams. Props to all these people.

It is less surprising when you put the quality of the training into the equation. We have had workshops with some trully inspiring people. We had Kirsty (Kersti), who sung to us and brought out monsters. She has so much sense in her eyes. We have had Joel from Kenya, who played simple games but drew out lesson after lesson untill we were full of new thinking, and then today we had Helen from Kenya also who has taught us that the audience is a big ball of clay that you can move about and sculpt into your story. That’s not mention all the other storytellers who have shared their stories and energy to make this work. Peter, Love, Ida, Monika and more.

So I’m in Sweden and I’m buzzing with fables and trolls and fun times and all the filthy Swedish words that I have been so patiently taught.

I’ve written alot now and I’m going to stop. Thankyou to all for this oppurtunity, I have met many mad and magnificent folks, learned many weird and wonderful tales, been introduced to a gorgeous new land and I have become more powerful.

Remember kids play safe, keep it funky and Ho Sheftan!

 //Wilf Merttens

 

Behövs det en översättning? Kanske någon vill ge sig på den? Vad betyder Ho Sheftan? ;-))

//Monika

Wiqtor

Förra årets äventyr på Fabulafestivalen i Stockholm trodde jag skulle bli omöjligt att toppa, men när vi unga berättare samlas på en camping i lilla Ljungby verkar något ovanligt hända! Alla har kul, skrattar, pratar, förstår, och berättar för varandra. Vi har haft så många bra och lärorika workshops med våra lärare, som ska ha ett evigt tack för arbetet de lägger ner för att få ihop ett sånt här läger.

Idag har Helen från Kenya lärt oss hur man kan få med publiken i en berättelse och jag kommer absolut att använda det i framtiden. Kvällen har varit fantastisk här på campingen – med bad, grillning, Bengt af Klintberg, en eld, sång och musik, och Joel och Helen som har varit så inspirerande för oss unga (och äldre). Kvällen är nu långt framskriden och mina fingrar nickar till på tangentbordet. Tack till alla människor som följer gamle mannens exempel i min final-slam-historia – byter bort och delar med sig av tusentals små bitar av sina hjärtan till varandra.

 /Wiqtor

Sibon

De här dagarna har varit så fantastiska och underbara. Första kvällen var så himla kul då man fick träffa alla som man träffade i Stockholm på det första lägret igen. Man fick se alla välkända ansikten igen och det var så roligt. Jag såg också några nya ansikten och det var bara spännande.

Nästa dag hade vi workshops och det var jättelärorikt och så roligt. Lite senare under dagen berättade jag och några till i ett berättartält i festivalen. Och den natten låg jag, Wiqtor, Jimmie, och Wilf i vår stuga och pratade om allt möjligt.

På söndagsmorgonen var jag redo för att berätta inför SM i Berättarslam. Klockan 13.00 började slammet i berättande och det började med en kalibreringsberättelse, och efter sex berättelser var det min tur. Jag tror inte juryn tyckte om min berättelse eftersom jag fick väldigt låga poäng och lyckades inte att komma till final. Men Wiqtor kom till final och kom med till landslaget. Jag är så glad för hans skull. Det var ju ändå en ära att få vara med på SM. Jag är faktiskt den yngsta berättaren som har varit med på sm genom tiderna. Så det känns rätt så skönt ändå.

På kvällen berättade jag och några till inför stor publik tillsammans med ett rockband som heter Islanders. Bob Hanson var även med och berättade och det blev en fantastisk kväll.

Imorse hade vi workshop med Helen då vi fick lära oss hur vi ska involvera publiken i våra berättelser. Vi hade workshop med Joel på söndagen innan lunch, då vi fick lära oss mycket om koncentration och fokus. Sedan berättade vi på berättarcafé och senare under kvällen badade vi och grillade. Det här berättar lägret har varit så ROLIGT! Jag hoppas verkligen att det blir ett tredje läger senare. Jag ser fram emot nästa gång alla vi ses igen!!

 / Sibon

Milica berättar

Hej!

Igår  var en väldigt bra dag , det hände massor av roliga saker . Det mest speciella var på kvällen . Det var massor av intressanta berättelser och musik . Jag fick gå upp på scenen och berätta min nya berättelse som jag lärde mig igår . Jag blev väldigt nöjd eftersom jag inte räknade med att få berätta men gjorde det ändå . Jag var inte ens nervös när jag stod på scenen och det kändes helt fantastiskt hoppas verkligen att jag får göra om det någon gång igen. Jag vill också påpeka att våra ledare är fantastiska underbara människor. Och alla människor jag lärt känna här är fantastiska kommer vara svårt att åka hem. Min berättelse heter Den hungrige, jag gillade den väldigt mycket, den var väldigt speciell och man kan berätta den för både vuxna och barn.

 Milica

Aldito

Tjenare Aldito här!

Jag ska berätta vad jag har tyckt om lägret. Jag tycket de har varit gött. Vi har lärt oss massa saker som t.ex samarbete, sen har vi utvecklat vårt berättande och fått flera nya tips av Mats och det tycker jag är strålande.  Sen ha vi gjort mycket tillsammans som att bada , grilla och kört flera lekar.  Det är skönt också att träffa alla som man var med i Stockholm i Fabula, det är  nice . Sen har det också kommit nya och det är bra att det kommer nya intresserade.  Men ajja nu är jag klar, haru bra, peace out !

/ Aldito kungen

Hanna från Umeå

Idag har jag haft jätteroligt, vi har haft berättarcafé (det kom inte så mycket publik men det var ändå kul)! Vi har grillat korv, kyckling, grönsaker, fläsk, majs och marshmallows! Vi har även badat och såklart berättat massor av historier för varandra! Idag när vi skulle käka kom en gubbe (en mogen man i sina bästa år) som var författare/ fabelberättare, fast nu säger Clarence att han hette Bengt af Klintberg. Jag har haft fantastiskt kul här, jag har träffat en massa trevliga människor och har själv stått på scen och berättat några historier de här senaste dagarna!

/Hanna Stavrén

Måndag!

Fjärde dagen. Ja vad ska Man säga om mina dagar här, ja… de har varit sena kvällar tidiga mornar och intensiva dagar. Vilket gör att man blir helt slut i huvudet! Men det är så värt det! Jag har verkligen lärt mig mycket om olika saker inom berättandet! Igår hade vi tex en workshop med Joel vilket var riktigt lärorikt, vi fick lära oss om koncentration, tillit och hur man kan hjälpa varandra att bygga upp den andres svagheter och för att kunna göra det så måste vi lära känna våra egna svagheter. Sedan har vi jobbat med Kersti och Helen, allt grymt lärorikt för de är alla så skickliga berättare.

På campingen där vi bor har vi alltid fantastiskt kul, asså det går verkligen inte att beskriva hur kul vi har det. Jag bor i samma stuga som andra Elin, Emilia och Lina, är verkligen nöjd med dem för i vår stuga stinker det inte svett, som det gör i många andra stugor! Sitter i Loves & co:s stuga nu och jag är tvungen att ha dörren på glänt för att överhuvudtaget kunna andas!  Inte okej killar! (det roliga är att de inte kommer få se det här förräns de kommer hem och kan läsa bloggen, för vi har inget Internet här, hihi).

För övrigt har det varit så grymt kul att få träffa Birminghamgänget igen, och att få lära känna nya berättartalanger! Vi har ett stort gäng från Skåne som har gjort ett väldigt kraftfullt intryck på mig och nu så sitter jag nu efter tre hela dagar tillsammans  med dessa människor och tänker på skånska!!! Är det okej och bara komma och ändra på hur man tänker? Tycker inte jag hörrni!

Men det är inte det värsta, ibland i mina skånska tankar så kommer Umemålet in! Inte okej! Hahah! Ja vad ska man säga mer, tack för de här underbara dagarna och för de 2 som vi ska ha mer! Jag har lärt mig så mycket! Tack för allt, verkligen tack! (okej inte tack för att jag tänker med konstig dialekt!)

Tack till alla vänner på det här underbara lägret! Tack till alla workshops ledare, och tack till alla ni som har tagit hand om oss och fixat det här. Tack Love, Monika, Ida, Peter, Thomas, Clarens och alla de som jag tyvärr säkert glömde bort! 

 Hoppas verkligen att vi får pengar för ett år till! Puss och kram, älskar er!

 Elin Almroth

Nu är nycklar uthämtade till stugorna, frukosten inköpt, ledarna på plats, schemat för lägerdagarna lagt och biltransporter ordnade. Nu fattas bara lägerdeltagarna. De anländer under kvällen och tidigt i morgon bitti.  Då kör det andra berättarlägret för ungdomarna igång.  Vi är i  Ljungby den här gången, där det är Berättarfestival för tjugonde gången.

Nationaldagsfirandet i Sundsvall växer som ett plommonträd på konstgödsel varje år och verkar bli större och större. Tydligen har det nu blivit så stort att arrangörerna tyckte att man hade råd med en berättare på stora scenen! Kul tycker jag! Speciellt när jag fick förfrågan att vara den som stod på scen.

Ungefär 2 veckor innan uppträdandet bestämde jag mig för vilken historia jag skulle berätta, och med detta fick jag god hjälp av Monica. Det blev en sammanslagning med lite egna tankar om Sverige och ordet lagom, och en historia som finns i Ung Berättarscens arkiv – Det vackraste hjärtat.

Jag fick dela loge med en tenor, där kunde  jag dricka ramlösa och se ut över torget minuterna innan jag skulle upp på scen. Jag fick berätta samma sak två gånger på Stora scenen under dagen, och båda gångerna gick bra, kanske gick det ännu bättre den andra gången, då jag inte var lika nervös.  Många positiva reaktioner på berättelsen kom efteråt och det känns kul att berättarkonsten funkar på såna här massmöten (runt 10.000 människor!)

/Wiqtor